Dags för förändring – bloggen flyttar!

Jag och min syster startade den här bloggen för lite över ett år sedan. På detta år som har gått har det hänt en hel del: Sanna har bland annat slutat blogga, jag har varit mammaledig och är numera tillbaka till i arbetslivet, Sophia har hunnit bli ett år och närmare sig snart 1 1/2 år. Ja och däremellan har det hänt en hel del också. I och med alla förändringar som skett har bloggen inte riktigt hängt med i vad som är aktuellt, ta till exempel bara den grejen att namnet inte längre stämmer in på blogginnehavaren (vi är inte två systrar som driver den) och att bilden längst upp känns ytterst oaktuell.

I och med alla förändringar och att jag har en intresse för bloggen och gillar att skriva om mina dagar och allt vad som händer i Sophias utveckling har jag valt att gå steget vidare med bloggen. Med det sagt kommer bloggen att flyttas över hit, och ni kan i fortsättningen följa oss via länken där istället. Det känns superkul med en förändring och uppfräschning av bloggen och jag hoppas att ni alla vill hänga med oss dit på nya äventyr. Stort tack för att ni läser bloggen, ni är bäst!

Skärmavbild 2015-11-20 kl. 07.46.02

/ Frida

blogstats trackingpixel

Bloggkalender 4 december: En bild på ditt barns/ dina barns favoritleksaker

Om det är något Sophia älskar att leka med så är det lego! Lego, lego, lego- ja alltså lego i mängder. Hon kan sitta och pilla med det länge länge och helst i sällskap av sin pappa som bygger alla möjliga märkliga och roliga figurer åt henne. Om det är något som står högst upp på Sophias önskelista till tomten så är det just Duplo lego. Efter att ha sett Markus bygga med detta lego förstår jag nu att begränsningarna är i princip noll var det gäller att bygga med dessa bitar, han kan ta mig tusan bygga ALLT! Ja ni läste rätt, ALLT kan han bygga utav Duplo lego.

image

Hon är superduktig med legot och gillar att bygga långa torn som hon sedan visar för oss stolt, och vi applåderar och hurrar över vilka skapelser hon lyckas få till. När tornen sedan är klara tycker hon det är kul att ta isär dem en bit i taget tills det inte längre finns något torn, bara en massa bitar utspridda på golvet, och därefter börjar hon om igen att bygga eller tittar på när hennes pappa bygger något tokigt och roligt. Och så fortsätter det länge länge.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här

/ Frida

blogstats trackingpixel

Julbordets dag

image

God morgon på er fina läsare! Idag är det fredag (redan!?) och jag sitter på bussen på vägen in till jobbet. Den här dagen kommer bli minst sagt speciell på många sätt och vis. Till lunch har jag inte med mig någon matlåda inte utan idag blir det julbord på ett försäkringsbolag för mig och mina kollegors del. Det ska bli supertrevligt och jättegott, jag äääääälskar julmat nämligen. Ja eller kanske inte allt som finns på julbordet, men en hel del och just de grejerna älskar jag (läs julskinkan står högst upp på listan).

Nu kanske ni tror att julbord till lunch räcker gott och väl, och det kan jag hålla med om. Men nu är det faktiskt så att till middag ikväll blir det julbord igen, men inte på ett försäkringsbolag utan på Hamburger Börs och underhållningen står Alcazar för. Det ska bli riktigt riktigt kul att gå ut med jobbet och äta och dricka gott till en spexad show som fått väldigt bra recensioner. Någon som sett showen?

Spontant känns det som att jag kommer att ha en enorm matkoma från lunch och framåt, men förhoppningsvis är jag väl lite taktisk och inte trycker i mig allt jag ser på bordet och äter lite av allt istället, men vi får se hur det går. Under dagen händer händer lite grejer här på bloggen så kika in här för att se vad som försegår.

/Frida

blogstats trackingpixel

Bloggkalender 3 december: En bild från en tidigare jul

image

Den här bilden är från förra julen, sjukt oskarp jag vet, men det är i alla fall Sophias allra första jul just på den här bilden. Den bilden är och kommer bli väldigt speciell för mig just för att det är hennes första jul. Jag tror någonstans att kommande jular kommer bli ännu bättre än var den var (som var jättebra) just för att hon kommer ha ett större medvetande om julen än vad hon hade då (givetvis, hon var ju bara ett halvår gammal). Vi kommer ha våra familjetraditioner och hon kommer högst troligen vänta och längta ivrigt till just den dagen precis som alla andra barn gör när december månad närmar sig.

När jag ser den här bilden och jag ser min lilla familj samlad på den fylls mitt hjärta av så enormt mycket kärlek. Jösses vad man kan älska personer oändligt mycket, det är helt galet egentligen. Det är lite svårt att förstå att dessa två är mina och tillsammans är vi en familj, jag är mamma och sambo till dessa godingar. Jag är riktigt lyckligt lottad! <3

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

/ Frida

blogstats trackingpixel

En lättnad!

Tidigare i höstas var jag till mödravårdscentralen (dit jag gick när jag väntade Sophia) och gjorde ett så kallat cellprov. Det tar drygt fem veckor (kanske mer) innan man får provsvaret hemskickat i brevlådan och helt ärligt hade jag hunnit glömma bort att jag ens varit där och gjort det för en tid sedan. Vilket som, igår kom brevet hem i brevlådan och där på bordet låg det. En klump i halsen bildades innan sekunden innan jag tog ut pappret ur kuvertet tänkte jag en miljon tankar; tänk om jag får ett negativt svar, och vad skulle det innebära?

I och med att min mamma dog i cancer känns just cancer så påtagligt för mig på alla möjliga sätt och vis. Vad vi fått veta om mammas cancer var att den inte var ärftlig, men för mig spelar det ingen större roll, det känns som att det inte behöver vara en garanti för att jag inte ska få det en dag bara för att just den ursprungliga cancern hon fick inte var ärftlig. Jag har insett nu efter jag fått Sophia att jag blivit mer rädd för just cancer än vad jag var innan jag blev mamma. Mina tankar snurrar mer och mer kring just tankarna att jag hamnar i samma sits som min mamma en gång gjorde för fjorton år sedan. Att få ett besked som sätter precis allt upp och ner och lämnar enorma avtryck, och inga roliga avtryck. Det här tar inte upp all min lediga tid i huvudet men tanken återkommer då och då till mig och den tanken är inte rolig, men jag tröstar mig med att gå på alla kontroller som erbjuds, leva livet friskt och fullt ut och inte oroa mig för saker som ännu inte hänt eller ens går att påverka. Jag är ingen hypokondriker i mig själv, och tur är nog det för annars skulle dessa tankar vara hundra gånger värre, så på så vis är det skönt. En vanlig oro som helt enkelt fått ett större medvetande sen jag blev mamma.

image

Mitt besked var som tur va positivt i en positiv bemärkelse. Tack och lov!

/Frida

blogstats trackingpixel

Ljust och vackert

Jag kom in lite tidigare än väntat till stan imorse och tänkte att jag tar en liten omväg till dit jag skulle för att få några minuter att gå och skippa stå på en och samma plats i frysa i väntan på min kollega. Jag tog en sväng förbi Nybroplan och Berzeliipark och såg dessa fantastiska skapelser. Flera meter höga är dem och det var minst sagt en mäktig syn såhär på morgonkvisten. Synd bara att det inte ligger snö på marken och på träden runtomkring för då hade det varit ännu vackrare att titta på.

image

Centrala Stockholm är alltid så vackert upplyst när julen närmar sig och jag tycker nästan de ”brassat” på ännu mer de senaste åren än vad de gjort tidigare. Det ger faktiskt en viss julkänsla att strosa runt (läs springa runt) på Stockholms gator på luncherna och till och från jobbet i en upplyst glittrande miljö. Så trots att snön inte är här än och jag skulle tippa på att det är oktober månad bara för att tiden gått så galet fort så får jag ändå lite julkänslor. Har ni kommit in i tanken på att julen snart är här eller känns det väldigt avlägset?

/Frida

blogstats trackingpixel

Snark, det var tråkigt!

image

God morgon på er alla läsare! Idag är det torsdag och den har verkligen kommit en en raketfart för jag tyckte nyss det var måndag morgon, vilket känns väldigt skönt och efterlängtat. Just nu är jag påväg in till stan men inte till kontoret som första anhalt utan till ett försäkringsbolag för en frukostgenomgång och makroekonomi och fondmarknaden. det här bolaget har riktigt skarpa människor som jobbar med just det här och jag tycker alltid det är lika intressant att lyssna på vad de har att säga.

Jag åkte sällskap in till jobbet igår med Stefan och vi pratade om allt mellan himmel och jord, varpå han frågade om jag trivs med min nya tjänst, vilket jag svarade att jag verkligen gör. Jag äääälskar min jobb och det jag får syssla med om dagarna, att ständigt behöva lära mig nya saker och alltid vara på alerten. Han berättade att de hade haft en person på hans företag som jobbar med försäkringar och som hade hållit en dragning om just vad han sysslar med om dagarna och Stefan hade tyckt att det var såpass intressant att han somnade. Jag tror nog att många skulle hålla med honom på den frågan när man pratar om just försäkringar, haha. För att försvara honom hade han tydligen bara sovit drygt tre timmar den natten samt att det var klockan 13 som personen hade pratat inför dem (hej matkoma) så jag förstår verkligen att han nickade till då.

Rent generellt tror jag många tycker just försäkringar låter som det tråkigaste man kan jobba med, men just försäkringar är så brett och innebär så mycket olika saker, så det går inte riktigt att generalisera det känner jag, men visst tycker jag det låter dötrist också när man säger ordet ”försäkringar”. Det är ju inte direkt någon ”wow-faktor” över det ordet såsom astronaut eller president har. Så nu till min fråga; har ni ett jobb som många har fördomar kring och förutfattade meningar om, och vad i så fall?

/ Frida

blogstats trackingpixel

Bloggkalender 2 december: En bild på dig när du var liten

image

Jag rotade lite bland bilderna hemma och i mobilen och hittade den här bilden. Jag tror att jag är runt fyra år här och Sanna borde då vara sex år. Varför jag vet det är för att det är julafton på denna bild och Sanna fyller år den 22a december, därmed har hon precis fyllt år och då borde hon vara sex år om jag gissar på att jag är fyra. Fast vi inte är riktiga tvillingar, men ändå psuedotvillingar, så har vi ofta blivit klädda i likadana kläder under vår uppväxt. Man kan nästan ha trott att vi varit tvillingar födda samma dag just på grund utav våra kläder. Ser man på inspelade videband eller bilder från när vi var små så har vi ofta likadana outfits på oss, enda skillnaden skulle kunna vara färgvalet mellan oss, men annars precis likadana. Jag undrar det om våra föräldrar ville ha tvillingar kanske? Har ni som har syskon tätt också blivit klädda i likadana outfits?

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

/ Frida

blogstats trackingpixel

Så himla läskigt!

Hej på er! Jag har precis hoppat av bussen och resan har varit minst sagt dramatisk. Precis när vi kommit in till Åkersberga ramlar en kvinna mitt i gången på bussen, svimmar av och slår i huvudet i en kant. Bussen stannar och flera i närheten försöker få henne att vakna till. Efter en kort stund (känns som en evighet) vaknar hon till och sluddrar. Hon kan stå upp men ser blek ut och är väldigt förvirrad. Kort därefter när männen som stöder henne försöker prata med henne svimmar hon igen och läggs ner längst bak i bussen samtidigt som ambulans rings.

Efter det vaknar hon och svimmar av om vartannat och går knappt att prata med. Bussen svänger av vid närmsta busshållsplats och väntar in ambulansen som ska ta henne till sjukhus. Jag hoppas verkligen att allt är bra/blir bra med kvinnan! Fy så obehaglig tur hem.

image

/Frida

blogstats trackingpixel

Tänk vad skört det är…

image

Hej på er! Nu är det lunch för min del och den här morgonen har varit minst sagt upp och ner på jobbet. Det var ju ett strömavbrott igår kring lunch och det påverkade hela vår eftermiddag på kontoret. Däremot kom strömmen igång framåt tre-tiden men våra system vi jobbar i fortsatte vara nere. Vi fick information om att problemet skulle kvarstå tills kvällen men därefter vara löst så det var inte så mycket att göra igår helt enkelt.

När jag däremot kom in till kontoret imorse trodde jag ju att problemet skulle vara löst, men så var inte fallet tyvärr. Så jag har alltså suttit hela förmiddagen på jobbet utan att ha tillgång till våra system, vilket är en rätt viktig grej att komma åt när jag ska ha möten med kunder. Däremot har jag kunnat jobba med min mail och lite annat, men just att inte komma in i systemen gör verkligen att jobbet blir påverkat negativt. Tänk vad mycket ”skada” ett strömavbrott kan göra i dagens samhälle. Tänk vad mycket vi påverkas utav att ständigt ha fungerande datorer, ström, teknologi, ja you name it! Det är ju egentligen skrämmande hur snabbt vi blir ”lamställda” av att inget fungerar och hur stor påverkan det har på vårt dagliga jobb.

Om drygt en timma ska jag träffa en kund här på kontoret och förhoppningsvis fungerar systemet innan dess. Tur nog har jag all information utskriven på papper tack vare en kollega som märkligt nog kan komma åt våra system (vi jobbar tydligen i olika servrar) så jag kan genomföra mötet i alla fall och inte behöva boka om honom. Däremot tycker jag det är mycket bättre att ha allt i datorn och visa genom den, men det är ju bara att gilla läget och jobba utefter de förutsättningar som ges.

/ Frida

blogstats trackingpixel